Jag tror aldrig att jag kommer att säga det här till dig.
Kanske är det därför jag skriver det i stället.

Du skrev att du var osäker på dina känslor.
Att det inte kommit naturligt.
Att du bara försökt göra rätt.

Jag skrev att jag förstod.
Att jag respekterade dig.

Respekterade du mig?

Respekterade du mig när du sa att du ville ha mig?
När det första du frågade var om du fick fingra mig?

”När du är redo” – ska du ha cred för.
Men när är man redo?
Jag var inte ens redo för frågan.

Respekterade jag mig själv?

Respekterade jag mig själv när jag stönade fast det gjorde ont?
När jag gick utanför dörren med sugmärkena som du stolt lämnat?
När jag tänker och känner och skriver så här
men inte vågar säga något?

Du skrev att det inte kommit naturligt.
Att du bara försökt göra rätt.
Samma gällde nog mig.

Det kom inte naturligt.
Jag ville bara göra rätt.

Bittra hälsningar,
inte längre din.